Den stora frågan. Att lägga näsan i blöt!

Att komma hem trött och sliten från jobbet, fattig och pank i slutet av månaden, jaha vadå da? När jag tänker på det som verkligen räknas, så skiter jag faktiskt i vilket, det kunde vart värre och det har varit värre, säkert för många eller hur? Ibland får man frågan, är de inte dags snart, eller några gånger har man ialla fall fått den? Frågan om familj och barn. Min motfråga lyder då "VARFÖR SKULLE DET VA DAGS SNART, jag har inget fast förhållande? Jag gillar att resa, vill få ut mer av livet på egen hand innan kids och lasta husvagnen full. Sedan skulle det kunna vara så att man faktiskt inte kan få barn, tänkt på det ni som ställer denna frågan till någon där ute i världen, det kanske är den här personens högsta önskan att få bilda familj. Tänk på glappkäften. Jag har själv en så jag vet. Jag tror iallafall inte att min vardag som singel är en situation som de flesta planerar att skaffa sin första unge. Men jag kan förstå om man kommer upp I 35 års åldern och om man själv verkligen VILL ha barn att man tar till lite hjälp. Jaha det var var egentligen inte vad ja tänkt skriva om, men som sagt mina tankar skenar iväg och ja kommer in på mamma, pappa barn. Men som sagt jag är inte där en. NOPE!
Kan någon stänga av honom tack????
PUNKT. Jag behöver min tystnad. Någon som tar hand om mig först och främst och slår upp en drink, ger mig frukost på sängen, överraskar med kaffe kl 5 på morgonen en ledig dag, först blir man sur men sedan inser man hur gött det är att man kan lägga sig för att somna om igen. OM jag nu i allra högsta grad ska ha någon över huvud taget, men han måste veta att jag antagligen är väldigt svår att leva tillsammans med. Och jag han får inte vs kaxig och tro att han är något, inte för glappig i käften som jag själv och det viktigaste av allt att han utstrålar lugnet själv då är han min. Vill inte ha någon kopia av mig själv. Tänk vilka bråk det blir, ingen får en syl i vädret och man kan absolut inte va i samma rum mer en knappt 10 minuter. Mr och Mrs rätt båda två, och ingen lär sig något om någonstans. Jag tror man anpassar sig mycket bättre om man är olika, de måste va så, ja hoppas det 👍 Jag kom tydligen in på ett ämne jag inte alls tänkt diskutera, men så blev det. Dock diskuterar jag med mig själv ensålänge, men ja hoppas någon läsare vågar lämna ett fotspår snart ;) Vemsomhelst, man kan alltid vara anonym om man är lite blyg 👌 Tack å hej
#1 - - song ji ra:

Sv: Tack så mycket för den fina kommentaren. Det värmer i mig. Jag hoppas med jag hittar balansen snart :)

Svar: Ja lycka till, kram kram:)
Ida Lund